Isak på Makro

0 Skriven av: Isak Kupersmidt Kategori: Reportage

Makro – Sveriges samhällsekonomiska forum

För tredje året i rad anordnade Saco för två veckor sedan konferensen Makro – Sveriges samhällsekonomiska forum. I år var även Centerstudenter inbjudna att delta och representerades av mig, Isak Kupersmidt.

Makro är, om man ska tro hemsidan, en ”unik möjlighet att diskutera Sveriges ekonomiska utmaningar tillsammans med ledande företrädare för regering och riksdag, näringsliv, arbetsmarknadens parter och akademin”. På centerpartispråk översätts det nog bäst till kommundagar för personer som tycker väldigt mycket om grafer

Konferensen har tidigare hållits på Sandhamn under våren. I år hade Saco strategiskt flyttat den till efter valet och närmare Stockholm, allt i syfte att öka möjligheterna att få med sig och kunna lobba mot den nya regeringen. Magdalena Andersson och Elisabeth Svantesson var visserligen där båda två, men ingen av dem kan just nu sägas företräda någon riktig regering.

Årets tema var Hur kan vi färdas väl genom livet? vilket innebar att vi diskuterade välfärdens finansiering, problemen inom skola och sjukvård, behovet av en skattereform och olika former av ojämlikhet. Passen bestod oftast av tre delar. Först en forskare som visade powerpoints med initierade grafer, följt av en ”diskussion” med några män i publiken och avslutningsvis samtal i mindre grupper om ämnet.

Med ett hundratal höjdare som deltagare, varav säkert hälften disputerade, sades det såklart otaligt intelligenta och tänkvärda saker under de två dagarna. Allt går inte att redogöra för, så jag tänkte istället göra några reflektioner kring ojämlikheten i samhället inspirerade av samtalen under konferensen.

 

Skillnader i inkomst

En väletablerad sanning är att inkomstskillnaderna mellan länder minskar samtidigt som skillnaderna inom dem ökar. Det stämmer till stor del och är ett riktigt problem. Samtidigt måste vi här i Sverige akta oss för att importera sanningar utifrån. I USA, som ofta sätter tonen även för vår samhällsdebatten, har klyftorna ökat kraftigt. Som den vänstra grafen nedan (ber om ursäkt för kvalitén) visar så har inkomsten bland de 90 procent lägsta inte ökat alls sen 70-talet, samtidigt som toppen dragit iväg. I Sverige är trenden helt annan. Sedan 1970 har inkomsterna ökat ungefär lika mycket. Det som sticker ut är att den högsta procenten börjat dra iväg sedan millennieskiftet.

Källa: John Hassler, IIES, Stockholms universitet, samt World Wealth and Income Database 2018.

Som liberal tror jag de är viktigt att inte undvika debatten om ojämlikhet. Självklart är det inte ett problem att människor skapar värden och blir rika. En lika stor självklarhet är samtidigt att det med en stor stat och reglerad marknad finns gott om sätt att berikas sig på som inte skapar några egentliga värden. Två väldigt exempel på detta är skattesystemet och finanssektorn.

 

Skattesystemet och finanssektorn

Vi har jättehöga skatter på arbete i Sverige och det högsta skatten kickar in väldigt tidigt. Även utan moms och arbetsgivaravgifter medräknade betalar många skatter över 50 procent. Helt vanliga människor som utbildat sig och arbetar hårt kan få se större delen av vad de skapat beslagtaget av det offentliga. Samtidigt har vi en väldigt förmånlig lagstiftning för fåmansbolag, vi beskattar inte avkastning från fastigheter (fastighetsskatt), har omfattande ränteavdrag för den som lånat mycket pengar, och en kapitalskatt långt under skatten på arbete. Det gynnar ibland mer den som har mycket pengar än den som jobbar hårt.

Finanssektorn är ett annat problem. Det är knappast en fri marknad. Staten står som för garant för både aktieägare och sparare samtidigt som vinsterna beskattas relativt lågt. Dessutom betalar de ingen moms. Förra året gjorde bara de fyra största bankerna en sammanlagd vinst på 106 miljarder. [1] Året innan dess var de 92 miljarder.[2] Det är drygt 2 procent av BNP som bara är vinst för bankerna.

Den som värnar marknadsekonomi bör inte blunda för de här problemen. Om inte vi lägger fram liberala lösningar så kommer socialisterna till slut få genomslag för sina socialistiska sådana.

 

Skolan

Skolan är ett område som idag präglas av stor ojämlikhet. Precis som inom andra områden måste liberaler här våga prata om dem och leverera lösningar. Gör inte vi det så kommer Ardalan Shekarabi göra det.

Grafen nedan visar meritpoäng från grundskolan uppdelat efter elevens socioekonomiska bakgrund samt den huvudsakliga bakgrunden hos elever i skolan. Det första som slår en är hur stor skillnaden är mellan de olika grupperna. Snittbetyget för Elevgrupp A är ett C (motsvarande VG), medan Elevgrupp C snittar på precis godkänt. Vi ser också att skolans sammansättning har stor effekt, inte minst för de svagaste eleverna.[3]

Källa: Analyser av familjebakgrundens betydelse för skolresultaten och skillnader mellan skolor,  Skolverket 2018.

De dåliga resultaten i grundskolan följer också med eleverna längre upp i åldrarna. En av åtta är inte behörig till gymnasiet när de går ut grundskolan. Av dem tar nästan ingen gymnasieexamen, trots att nästan alla börjar på ett introduktionsprogram. Lägger man ihop det med de som blir behöriga, men inte klarar gymnasiet, så är det en av tre som aldrig får en gymnasieexamen. Det är ett otroligt misslyckande. De här siffrorna bygger dessutom på de som började skolan 2005, alltså innan de stora flyktingströmmarna. Nedan finns en fantastisk illustration av elevflödena som Lärarnas Riksförbund tagit fram.[4]

En liberal politik måste våga diskutera de här frågorna och komma med lösningar. Just nu är det fria skolvalet under attack av just de här anledningarna. Om vi inte levererar liberala lösningar så kommer vi till slut behöva leva med socialistiska sådana.

 

Källa: Lärarnas Riksförbund.

Avslutande ord

Ojämlikheten i samhället är ett problem vi borde prata mycket mer om. Vi får inte låta försvaret av vårt marknadsekonomiska och i stort meritokratiskt samhälle hindra oss från att se systemens orättvisa och de ärvda privilegierna som fortfarande finns. Det handlar framför allt om att bygga ett samhälle som fungerar för alla, men även om att motverka populism. Det är bara när orättvisorna upplevs stora och systemen orättvisa som nationalister, islamister och vänsterpopulister har en chans.

 

Källor

[1] https://www.svd.se/storbankernas-vinst-106-miljarder-kronor

[2] https://www.svt.se/nyheter/ekonomi/xx-miljarder-i-vinst-for-storbankerna

[3] https://www.skolverket.se/sitevision/proxy/publikationer/svid12_5dfee44715d35a5cdfa2899/55935574/wtpub/ws/skolbok/wpubext/trycksak/Blob/pdf3927.pdf;jsessionid=F7EFF165D5EE77ECDC1F29FB499EFA15?k=3927

[4] https://www.lr.se/hurmangaskamed

0

Your Cart