Centerstudenters jubileumsskrift

Förord – 70 år av fria tankars hem

– Kommunister hela bunten!

Anna Grönlund-Larsson, från kvinnoförbundet, skräder inte orden när hon förklarar varför studentförbundet borde läggas ner. Dessutom var studentexamen avskaffad – vad skulle man då med ett studentförbund till? frågade hon sig i medlemstidningen Klart–Grönt. Året är 1969 och bara ett år har gått sedan studentrevolten som i Sverige kulminerade med kårhusockupationen 1968. En ung Olof Palme förgäves vädjande till ockupanterna i kårhuset har blivit sinnebilden för 68-rörelsen. Enstaka centerstudenter var också på plats de där dagarna i maj, även om förbundet som sådant tog tydligt avstånd.

Att centerstudenterna skulle varit ”kommunister hela bunten” var mer än hårdraget, men även Centerstudenter drogs med i historiens vingslag, då som i andra tider. Under 60-talet tog man exempelvis strid mot Vietnamkriget, men vänstervågen slår ändå mindre mot den politiska inriktningen. Desto mer slår den i stället mot studentförbundet som sådant. 1971 beslutar man att helt enkelt lägga ner studentförbundet. Studentengagemanget lever vidare, inom ungdomsförbund och de Kårcenterföreningar som finns utspridda i många studentstäder, men man saknar en egen organisation. Det kommer dröja till 1984 innan studentförbundet vaknar på nytt, även om många slåss för förbundets sak även när det är saknat.

Minnet är kort, och bristande kontinuitet under perioder har gjort att mycket av Centerstudenters långa historia fallit i glömska. Många frågor om ett förflutet, men desto färre svar gav upphov till det här projektet. Någon hade nystat fram att förbundet bildades 1946, vilket innebar att vi borde fira 70-årsjubileum 2016. Vad var då bättre än att reda ut alla frågetecken i en jubileumsskrift? Så här är den, historien om Centerstudenter, eller ja, i vilket fall ett axplock från förbundets bildande för 70 år sedan till i dag.

Studentengagemang i centerrörelsen är dock äldre än så, och vi börjar redan en vårdag 1936 när några studenter bildar en studentförening i Uppsala. De söker ett forum för politisk diskussion och hyser ett stort intresse för internationella frågor. Politiken förändras över tid, och även Centerstudenter influeras som sagt av den anda som för tillfället dominerar.

Men mycket blir också bestående. Internationella frågor engagerar i alla tider, från Nationernas förbund och Vietnamkrig till Öststaternas frigörelse och EU-medlemskap. Består gör också idén om Centerstudenter som ett forum för fri diskussion och idédebatt, vilket kommer att genomsyra förbundets verksamhet under alla tider, oavsett vilket håll vindarna blåser. Vi pratar gärna om förbundet som ett Fria tankars hem. En devis som också har följt med länge, och tar sin början redan i Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund (SLU), där också Centerstudenter har sina rötter. Fria tankars hem var namnet på den första studiecirkeln som bildades i SLU, och som sedan leder till framväxten av ett studieförbund. Det förbund som i dag är Studieförbundet Vuxenskolan.

Den första studiecirkeln startades av bröderna Eric och Rudolf Carlsson 1920. De var trötta på att byns ungdomar inte fick arrangera egna möten för att diskutera frågor som de själva engagerades av, då det i praktiken var kyrkan som hade sista ordet. Men det skulle inte hindra bröderna som startade studiecirkeln Fria tankars hem, helt fri från styrning ovanifrån. Initiativet fördömdes också av kyrkan, men kanske var det just maktens män som ett sådant initiativ skulle reta.

Mycket är det också som vid första anblick uppfattats som radikalt, men senare som självklart i Centerstudenters historia. Det är väl sällan välkommet att tänka en tanke före de flesta andra tänkt densamma. Oavsett om det handlat om att Centerpartiet ska heta just Centerpartiet, att vi ska använda begrepp som ”borgerlig” snarare än ”icke-socialistisk” eller ”liberal” snarare än ”ekohumanist”. Det var nog inte heller med förstående blickar och uppskattning som förbundets ställningstagande för att avskaffa statskyrkan i mitten av 60-talet togs emot. Och visst, det skulle dröja nästan fyra decennier innan det blev verklighet, men någon måste ju ta ställning innan något blir en trivialitet.

Med den här boken berättar vi er sådana historier, varav många visar på vilken vital röst Centerstudenter har varit både i centerrörelsen som i samhällsdebatten i stort. Givetvis kantat av studentikosa upptåg och anekdoter som medlemstidningen som fick dras tillbaka eftersom omslaget pryddes av student iklädd enbart studentmössa, när centerstudenter bjöd på punsch bakom järnridån, om året då ingen parlamentariker förtjänade att bli ”Årets Centerparlamentariker” och när Leif Pagrotskys skägg hamnade i en viss avdelnings ägo.

Den här jubileumsboken är uppdelad i två delar. Först en historisk berättelse från att den första avdelningen bildas till nutid baserad på framför allt arkivmaterial, medlemstidningar, intervjuer och tidigare jubileumsskrifter. Sedan en del med personliga betraktelser skrivna av alumner av Centerstudenter.

Avslutningsvis vill jag rikta ett tack till alla de som varit med och bidragit till den här boken. Projektgruppen som förutom mig själv bestått av Andreas Håkansson, Richard Böhme, Caspian Rehbinder, Julie Tran och Niklas Svanlindh. Alla gamla rävar som bidragit med sina egna kapitel, delat med sig av sina berättelser genom intervjuer eller de som har kommit in med inspel och material. Tack till er för att ni har gjort det här projektet möjligt!

Och till er andra – trevlig läsning!

Tobias Samuelsson